Coronakrisen har haft en enorm inverkan på gränsregionerna i Norden och för första gången sedan 50-talet har mobiliteten mellan de nordiska länderna begränsats märkbart. Det här har lett till ett ökat antal problem i vardagen i gränsregionerna och för alla som rör sig över landsgränserna.
Vid landsgränserna möts olika länders lagar och praxis och det uppstår ibland oklarheter om vilka regler som gäller när man rör sig från ett lands regelverk till nästa. Det påverkar individers och företags möjlighet till fri rörlighet över gränsen. De nordiska länderna har en mängd olika avtal för försäkra sig om att nordbor i hela Norden ska ha samma rättigheter och 2014 etablerades, i sin nuvarande form, Nordiska gränshindersrådet som det politiskt tillsatta organet för befrämja fri rörlighet, motverka gränshinder och förebygga att nya sådana uppstår.
I den rådande Coronakrisen har de nordiska länderna tillämpat olika strategier för att bekämpa smittspridningen och det har i sin tur fått konsekvenser i gränsregionerna. Historiskt sett befinner vi oss för första gången sedan 1954 då den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och passfriheten i Norden infördes, i en situation där gränserna mellan de nordiska länderna stängts för allt utom kritisk trafik. Den här situationen är exceptionell och ur arbetstagares synvinkel har åtgärderna enligt Nordiska gränshindersrådets rapportering förorsakat tre huvudsakliga problem som man ännu inte hittat definitiva lösningar på.
Det första problemet gäller beskattning för gränspendlare som på grund av Coronasituationen måste distansarbeta från sitt hem som befinner sig i ett annat land än arbetsplatsen. Grundregeln är att arbetet beskattas i det land där det utförs. Teknist uppstår alltså ett problem som kan ha långsgående konsekvenser ekonomiskt för arbetstagaren.
Det andra identifierade hindret har att göra med restriktioner som införts till följd av pandemin. Personer som är bosatta i Finland men jobbar i ett annat nordiskt land måste förhålla sig till två olika restriktionsnivåer, den i hemlandet och den i arbetslandet, beroende på om de är hemma eller på arbetsplatsen. Då blir det oklart vilket lands regler man ska förhålla sig till för att begränsa smittspridningen.
Restriktionerna kan också i vissa fall få arbetsrättsliga konsekvenser om gränspendlare inte på grund av restriktioner i hemlandet kan komma till jobbet på andra sidan gränsen. Här kan löntagare tvingas välja mellan att vistas i arbetslandet eller i sitt hem och företag i sin tur förlora arbetskraft.
Det tredje problemet är kopplat till det andra och handlar om arbetstagarens arbetsplikt. I teorin kan en löntagare enligt lagen, i ett land förpliktas att närvara på arbetsplatsen och samtidigt på grund av hemlandets restriktioner förpliktas att stanna hemma.
De här problemen diskuteras för tillfället och de nordiska samarbetsministrarna söker lösningar för att arbetstagare i gränsregionerna ska få veta vilka regler som gäller.
Ur finska löntagares synvinkel är de i synnerhet de kritiska yrkesgrupperna i till exempel vården som jobbar i Sverige och Norge som omfattats av problematiken dubbla restriktionsnivåer. Enskilda arbetstagare hamnar i kläm mellan de två ländernas väldigt olika strategier för att bekämpa pandemin. Här har till exempel användningen av skyddsutrustning i vården diskuterats även om det inte regelrätt rör sig om gränshinder utan snarare om olika information och praxis i de olika länderna som för enskilda individer blir reella problem i vardagen. I vissa fall kan det också handla om arbetsmiljöproblem i arbetslandet.
De nordiska regeringarna har en gemensam vision om att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region år 2030. Den rådande pandemin har i nuläget begränsat rörligheten mellan de nordiska länderna. Nu krävs förutom samarbete för att bekämpa pandemin också politisk vilja och intensifierat arbete i gränshindersrådet för att se till att handeln och arbetskraftens rörlighet i Norden återigen fungerar friktionsfritt och vi får bästa möjliga förutsättningar att gemensamt ta oss ur krisen.
Maria Häggman, chef för internationella ärenden, STTK