Lokalt avtalande

Efter samhällsfördragets fall har diskussionen om produktivitetsförbättring vänts till att öka lokalt avtalande. För närvarande utarbetar samarbetsombudsman Harri Hietala en utredning till landets regering om utvecklingsmöjligheter för lokalt avtalande. Utredningen ska vara klar före mitten av oktober.

Målet med den proposition som görs utgående från utredningen är att man i företagen i allt större omfattning än tidigare ska kunna avtala lokalt om att återställa konkurrenskraften, stärka sysselsättningen och om villkoren i anställningsförhållandet. När det gäller villkoren i anställningsförhållandet har Hietala i uppgift att klarlägga möjligheterna att öka lokalt avtalande i fråga om olika villkor i anställningsförhållandet, som till exempel om löner, arbetstid och om förutsättningar för upphävande av ett anställningsförhållande.

Efter att ha fått utredningen ska regeringen bereda ändringar i arbetslagstiftningen, med vilka man utgående från propositionerna kan främja lokala avtal i de avseenden som ovan nämnts.

Att öka lokalt avtalande på den finländska arbetsmarknaden är bra. I bästa fall kan man med lokala avtal passa ihop både arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov. En stor del av arbetstagarna är också beredda att överväga lokala tillämpningar till exempel i fråga om arbetstider.

Ofta verkar det dock som om man i diskussionen glömmer bort att många tjänste- och arbetskollektivavtal i dagens läge möjliggör lokala avtal i tämligen bred omfattning. Det som snarare visat sig vara problematiskt är att möjligheterna att ingå lokala avtal inte på långt när utnyttjas helt. Som exempel kan man nämna den arbetstidsbank som kollektivavtalet för universitet möjliggör, den har mig veterligen inte tagits i bruk på något universitet.

Orsakerna till att lokala avtal används i så liten omfattning är säkert många. Fördomar, omedvetenhet om möjligheterna och brist på mod torde vara de vanligaste hindren. Naturligtvis också det att man på lokal nivå inte kan enas om innehållet i avtalet.

Vid utvecklingen av lokalt avtalande och arbetslagstiftning som hänför sig till det, ska landets regering ha ordet avtal tydligt i åtanke. Avtal ska alltid grunda sig på jämlikhet mellan parterna och ska ingås av fri vilja. Lokalt avtalande ska inte leda till en situation där den ena parten ensidigt bestämmer innehållet i avtalet eller tvingar den andra parten att ingå avtal.

Text har publicerat in PardiaNyt 3/15

Senaste artiklarna

13.11.2024

STTK:s styrelse: Exportmodellens största offer är jämlika löner

7.11.2024

STTK på kvinnornas lönedag: Exportmodellen och det oambitiösa främjandet av lönetransparens undergräver lönejämställdheten

4.11.2024

Lagstiftningens kvalitet har försämrats på ett alarmerande sätt

9.10.2024

STTK:s styrelse: I pensionsförhandlingar ska man komma ihåg syftet med systemet och ha tålamod

8.10.2024

Arbetspensionsavgifterna år 2025

11.9.2024

STTK:s styrelse: Regeringens lagberedning är hetsig och hafsig

11.9.2024

Vad innebär den nya EU-perioden för arbetslivet?

20.8.2024

STKK:s styrelse efterlyser genuina överenskommelser och arbetsfred