I Finland anses framför allt billig och ren el vara en konkurrensfaktor för den gröna omställningen. Det finns vissa utmaningar med det här synsättet. Risken är att vi bygger vår framtid på en industri som bara skapar få arbetstillfällen som kräver hög kompetens.
När Ryssland inledde sin storskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 tänkte många att mindre uppmärksamhet skulle komma att fästas vid klimatpolitiken och den gröna omställningen. Det gick tvärtom. Enligt bedömningar har kriget påskyndat till exempel Europeiska unionens gröna omställning med flera år, när länderna i snabb takt har avvecklat användningen av rysk fossil energi och strävat efter att förbättra självförsörjningen.
I början av det här året har relationerna mellan Europa och USA försämrats snabbt på grund av den nya amerikanska administrationens mycket nyckfulla och egenmäktiga agerande i sina internationella relationer. Därför är många länder tvungna att fråga sig hur pålitlig USA är som energileverantör. Det är en svår fråga också för EU, på grund av den allt större importen av amerikansk LNG-gas under de senaste åren.
Den gröna omställningen kommer alltså inte att hamna i skymundan. Tvärtom hör energipolitiken och den gröna omställningen till geopolitikens hårda kärna.
Vi behöver en hållbar konkurrenskraft
Samtidigt syns den gröna omställningen allt mer i olika länders ekonomier. I synnerhet den förnybara energin har ökat snabbare än väntat under de senaste åren och batteriindustrin som växer fram stöder den här utvecklingen också i fortsättningen. Tillväxten är global och gäller inte bara västländerna.
Det här återspeglas allt tydligare i den ekonomiska tillväxten i många länder. Det är en bidragande orsak till det rekordstora överskottet i Kinas handelsbalans och syns till exempel i den spanska och brittiska ekonomins tillväxtsiffror. Den gröna omställningen hör alltså också till den ekonomiska politikens hårda kärna och dess betydelse globalt ökar hela tiden.
I Finland har det skett mycket inom den gröna omställningen, framför allt när det gäller produktionen av billig och ren el. Däremot är produktionen av produkter och tjänster tills vidare ganska anspråkslös.
I Finland finns det företag som får en stor del av sin omsättning från den gröna omställningen, men vi har fortfarande stor outnyttjad exportpotential när det gäller den gröna omställningen. Vår ekonomiska tillväxt, som enligt prognoserna kommer att vara anemisk under de närmaste åren, skulle vara i stort behov av draghjälp.
I Finland anses framför allt billig och ren el vara en konkurrensfaktor för den gröna omställningen. Jag anser att det här synsättet innebär vissa utmaningar. För det första förutspås mängden billig och ren el öka i många länder under de närmaste åren, när byggandet av förnybar energi och batterier ökar. Då kan vår konkurrensfördel i fortsättningen krympa.
För det andra finns det en risk för att vi bygger vår framtid på billig el, en låg förädlingsgrad och en industri som skapar få arbetstillfällen som kräver hög kompetens.
En hållbar konkurrenskraft och en hög förädlingsgrad bör därför i högre grad grunda sig på hög kompetens och produktutveckling. Men kunskapsnivån i Finland har snarare sjunkit under de senaste åren. Vi borde därför snabbt öka satsningarna på kompetens, både genom den offentliga sektorn och genom att erbjuda företagen incitament att uppdatera arbetstagarnas kunnande.
Kompetens är också en central del av EU:s färska program för en ren industri. Målet med programmet är att säkerställa tillgången på kompetent arbetskraft och förbättra arbetstagarnas möjligheter att uppdatera sitt kunnande i takt med att ekonomin och teknologin förändras. På europeisk nivå har man alltså fått upp ögonen för problemet, men om man inte gör betydande satsningar riskerar de goda avsikterna att förbli förhoppningar.
Besvikelse och utanförskap straffar sig
I Europa har bristen på kompetent arbetskraft upprepade gånger lyfts fram som en flaskhals för den gröna omställningen. Den förväntas bara förvärras på grund av den demografiska utvecklingen. En lika stor utmaning är att hålla folk delaktiga i den pågående utvecklingen där kompetensbehoven förändras. Det är ingen liten fråga i en tid då det sker kraftiga förändringar i arbetslivet och ekonomin. I takt med att teknologin och ekonomin stärker den gröna omställningen har politiken redan vänt sig mot den.
Löntagare som upplever besvikelse och utanförskap tilltalas lätt av populismen som i sin tur sätter hela det västerländska liberala systemets hållbarhet på prov. Vi lever redan mitt i den här omvälvningen och utmaningarna blir inte mindre av att den artificiella intelligensen och klimatförändringen blir allt starkare. I fortsättningen kommer folks upplevelse av rättvisa och vilja att bli hörda att framhävas i politiken.
Under det här årtusendet har produktiviteten, utbildningsnivån och den ekonomiska tillväxten i Finland utvecklats svagt. Dessutom har utvecklingen på det internationella planet kommit som en tråkig överraskning för oss inom många områden. Den globala gröna omställningen erbjuder möjligheter och tillväxtutsikter som vi inte har råd att gå miste om.
Som en öppen liten ekonomi borde Finland satsa mer på kompetens och utbildning och bli bättre på att avläsa förändringarna i världen. Annars kommer vi inte att kunna uppfylla alla de möjligheter som den gröna omställningen erbjuder oss.
Jaakko Haikonen
Skribenten är sakkunnig inom klimat- och energipolitik vid STTK.