Regeringsprogrammet innehåller flera förslag som försvagar arbetstagarnas rättigheter och utkomst.
Begränsningar i förhandlingssystemet och strejkrätten
Den maximala lönejusteringsnivån binds till löneförhöjningar inom exportsektorn vid medling.
- Ändringen ingriper i fackföreningarnas fria förhandlingsrätt och cementerar löneojämlikheten mellan kvinno- och mansdominerade branscher.
Bestämmelser om organisering av skyddsarbete i konfliktsituationer föreskrivs i lag.
- Det finns ännu ingen närmare information om innehållet i regleringen, men ändringen kan innebära en betydande begränsning av strejkrätten inom social- och hälsovårdssektorn.
Utövandet av rätten till politiska arbetskonflikter begränsas till att gälla demonstrationer som pågår högst ett dygn.
- Syftet är att begränsa medborgarnas rätt att demonstrera över ändringar i bland annat arbets- och sociallagstiftning. Det har förekommit mycket få politiska strejker i Finland, strejkrätten har utövats med måtta och det finns inget behov av begränsningar.
Sympatiåtgärder vid arbetskonflikter kommer att omfattas av anmälningsskyldighet, och det kommer att föreskrivas i lag om bedömningen av sympatiåtgärdernas proportionalitet samt om begränsning av verkningarna till parterna i arbetstvisten.
- Strejkrätten begränsas tydligt. Olika begränsningar som hänför sig till förfaranden och gäller innehåll kan vad gäller utövande av konflikträtten leda till att strejkrätten i praktiken försämras avsevärt.
Nivån på den plikt som döms ut för olagliga arbetskonflikter höjs. Den nedre gränsen är 10 000 euro och den övre gränsen är 150 000 euro.
- Skrivningen innebär en betydande höjning av plikterna. Ofta är det vid olagliga strejker fråga om sorgestrejker där arbetstagarna reagerar till exempel på omfattande planer för uppsägning som företag har för avsikt att genomföra eller på företags försämrande av anställningsvillkor.
För arbetstagaren påförs en personlig påföljdsavgift på 200 euro för att fortsätta en strejk som arbetsdomstolen har fastställt vara olaglig.
- Strejk är en arbetskonfliktsåtgärd om vilken vanligen ett förbund eller en medlemsförening fattar beslut. Påföljder ska inte riktas mot enskilda personer.
Möjligheterna att avvika från arbetslagstiftningen genom företagsspecifika kollektivavtal utvidgas och skyddet för arbetstagare avseende lokala avtal försvagas i lagstiftningen och kollektivavtalen.
- I fortsättningen behöver en förtroendeman som utbildats av förbundet inte vara avtalspart vid ett lokalt avtal. Det finns en risk för att ingåendet av avtal underskrider den lägsta nivån för anställningsvillkor som lagen och kollektivavtalen tryggar och att det leder till osund konkurrens på arbetsmarknaden på grund av att anställningsvillkoren försämras. Det är oklart hur verksamhetsförutsättningarna och kompetensen hos den personalrepresentant som förhandlar på arbetstagarnas vägnar tryggas, hur tvister om avtal avgörs eller vem som betalar kostnaderna för tvistlösningen.
Försämringar i anställningsvillkor
I fortsättningen krävs inte någon grundad anledning för ett tidsbegränsat arbetsavtal på ett år.
- Ändringen kommer sannolikt att leda till ett ökat sammankedjande av arbetsavtal utan grund och därmed öka osäkerheten inom arbetslivet samt minska antalet tillsvidareanställningar. Det är framför allt ungdomar och kvinnor som drabbas av konsekvenserna. Ändringen kan leda till ökad diskriminering i fråga om graviditet och familjeledighet, eftersom en betydande del av diskrimineringssituationerna även i dag är kopplade till visstidsanställningar.
Tidsfristen för att meddela om permittering och den därtill anslutna lönebetalningsskyldigheten förkortas till sju dagar oberoende av vad som anges i kollektivavtalet.
- Numera är tidsfristen för meddelande om permittering 14 dagar enligt lag. Tidsfristen för meddelande har också antecknats i en del av kollektivavtalen. Arbetstagarnas beredskapstid inför försämrad utkomst förkortas. Samtidigt ingriper man i kollektivavtalsparternas avtalsautonomi när lagen påverkar innehållet i befintliga avtal.
Den första sjukfrånvarodagen fastställs som oavlönad självriskdag.
- Ändringen är en orimlig inkomstförlust för arbetstagare och ökar sannolikheten för att arbetstagare kommer sjuka till arbetsplatsen.
Arbetstagarnas personbaserade uppsägningsskydd försvagas. I framtiden räcker enbart sakskäl för personbaserad uppsägning av en arbetstagare, när kravet för närvarande är vägande sakskäl.
- Ändringen innebär en betydande försämring av anställningsskyddet.
Samarbetslagens tillämpningsområde begränsas till att gälla företag som sysselsätter minst 50 anställda och minimiförhandlingstiderna för omställningsförhandlingar i lagen halveras.
- För närvarande tillämpas samarbetslagen på företag med minst 20 anställda. Ändringen utesluter merparten av arbetsplatserna utanför utvecklingen av samarbetet mellan arbetstagare och arbetsgivare och utvecklingen av arbetsliv samt minskar arbetstagarnas möjligheter att påverka i företag. STTK har föreslagit att tillämpningsområdet ska sänkas till 10 anställda.
- Minimiförhandlingstiderna för omställningsförhandlingar ska halveras, vilket avsevärt försvagar förhandlingarnas betydelse och möjligheten att föra en verklig debatt om alternativ till uppsägningar.
Skyldigheten att återställa arbetstagare enligt arbetsavtalslagen upphävs oberoende av kollektivavtalets bestämmelser för företag och sammanslutningar som sysselsätter färre än 50 personer.
- Återställningsskyldigheten är nu fyra eller sex månader beroende på anställningsförhållandets längd. Ändringen försvagar anställningsskyddet. Skrivningen ingriper också i kollektivavtalsparternas avtalsautonomi.
Försämring av förmåner och trygghet
Nivån på det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa försämras stegvis. Efter åtta veckors arbetslöshet sjunker nivån på stödet till 80 procent och efter 34 veckor till 75 procent.
- Ändringen straffar särskilt dem som av olika skäl har svårt att få ny anställning. Ändringen kan leda till att de arbetslösa hänvisas runt, eftersom de kan vara tvungna att även ansöka om andra sociala förmåner för att trygga sin utkomst.
Arbetsvillkoret för utkomstskydd för arbetslösa förlängs till 12 månader.
- Ändringen gör det svårare att få tillgång till inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa och ökar utkomstproblemen under arbetslösheten. Tillsammans med underlättandet av visstidsanställningar kan detta också öka osäkerheten i arbetslivet och föra över arbetslösa till att omfattas av andra sociala förmåner.
En regel om att koppla arbetsvillkoret för utkomstskydd för arbetslösa till intjänad lön införs.
- Ändringen försvagar nivån för utkomstskyddet för arbetslösa för vissa och är särskilt problematisk för låginkomsttagare och arbetstagare i atypiska anställningsförhållanden. Ändringen ökar utkomstproblemen och leder till att de arbetslösa hänvisas runt, eftersom de kan vara tvungna att även ansöka om andra sociala förmåner för att trygga sin utkomst.
Semesterersättningar periodiseras, antalet självriskdagar höjs från fem till sju dagar, arbetsvillkorets ackumulering vid lönesubventionerat arbete slopas, barnförhöjningar avskaffas, åldersbundna undantagsbestämmelser och skyddade belopp slopas.
- Ändringarna försvagar nivån för utkomstskyddet för arbetslösa och är särskilt problematiska för låginkomsttagare och arbetstagare i atypiska anställningsförhållanden. Ändringarna ökar utkomstproblemen.
Föräldrapenningens förhöjningsdel under de första 16 vardagarna slopas.
- Ändringen försvagar utkomsten för personer med familj. Den kan dessutom göra det svårare att komma överens om den avlönade perioden under föräldraledigheter i samband med förhandlingar om arbetskollektivavtal.
Vuxenutbildningsstödet dras in från och med den 1 augusti 2024.
- Eftersom vuxenutbildningsstödet stöder utkomsten under studietiden minskar ändringen särskilt möjligheterna för medel- och låginkomsttagare i arbetsför ålder att uppdatera sitt kunnande under karriären.
Alterneringsledigheten slopas.
- Ändringen avlägsnar en viktig förmån som främjat arbetstagarens ork och lättat karriären och som i synnerhet utnyttjats av kvinnor med en lång karriär.